Fullständig titel: Desires for mathematics teachers and their knowledge – Practicum, practicies, and policy in mathematics teacher education.

Lisa Österling har undersökt vilka bilder av den gode matematikläraren som framträder i bedömningssituationer under VFU, men också vilken kunskap som värderas som viktig för matematiklärare. Flera olika bilder av den gode läraren kunder urskiljas:  den kunnige, den undervisningsskicklige, den intresserade, den födde, den effektivt måluppfyllande, och läraren stadd i ständig förbättring.

Bild: Dylan Slammert, dylanslammert@gmail.com

Denna doktorsavhandling är ett kritiskt bidrag till diskussionen om vem som kan bli matematiklärare och vad en matematiklärare behöver kunna. Det är inte en ny fråga, tvärtom har den ställts lika länge som lärarutbildningen existerat. Vad som är nytt i den här avhandlingen är istället de förväntningar som är specifika i vår tid, till exempel att kunskaper om läroplaner och bedömning fått mer utrymme i och med att matematiklärarna bedöms utifrån elevers måluppfyllelse, medan själva undervisningen blir en svart låda där innehållet är osynligt.

Vad handlar din avhandling om?

Den handlar om vilken kunskap som görs synlig och därmed tillgänglig i matematiklärarutbildningen. Den handlar också om bilden av den gode matematikläraren, om bilden är möjlig eller rimlig att efterlikna, och vem som görs synlig och osynlig i bilden. Jag vill diskutera vilka konsekvenser det får för vem som inkluderas eller exkluderas i lärarutbildningen.

Hur har du gjort studien?

Framförallt har jag fokuserat på VFU-delen (där studenterna deltar i undervisningen på skolor) av lärarutbildningen, och i tre olika artiklar har jag analyserat instrument och situationer som används när lärare bedöms: de protokoll som universitetslärare ska fylla i vid lektionsbesök, de skriftliga uppgifter studenterna ska svara på under sin VFU, och handledningssamtalen mellan student och handledare efter att studenten genomfört en matematiklektion. Den fjärde artikeln är en analys av bilden av matematik, matematikelever och matematiklärarutbildningen i politiskt initierade lärarutbildningsutredningar.

Vad är dina viktigaste resultat?

Lisa Österling
Lisa Österling

Både politiska utredningar och lärarutbildningen kan lägga mindre fokus på blivande lärares tänkta egenskaper, vilket riskerar att exkludera blivande lärare i onödan. Istället kan båda bättre ta vara på och ta ställning till den kunskap som finns om vad matematiklärare behöver kunna. Min slutsats är att matematiklärarutbildningen kan bli mer tillgänglig, inte genom att sänka kunskapskraven, utan tvärtom genom att synliggöra lärares förväntade kunskaper, och den klassiska kopplingen mellan teori och praktik.

Hos de undersökta VFU-handledarna var det tydligt. I min studie betonade de att lärarstudenterna behöver ge eleverna möjlighet att tänka, att låta elever diskutera olika lösningar och att inte läraren behöver ge sin egen metod för snabbt. Det som var viktigt för handledarna var alltså att den begränsade tiden i klassrummet användes för att eleverna ska kunna närma sig ett utforskande av matematiken och inte nöja sig med rätt svar.

Jag har också undersökt synen på matematik, matematikelever och matematiklärarutbildning i tidigare lärarutbildningsutredningar, och speciellt den senaste från 2008. Där beskrivs matematik i termer av grundläggande fakta och minneskunskaper, alltså en stor skillnad mot den matematikundervisning som handledare i skolorna förväntar sig av lärarstudenterna i min undersökning. I utredningen finns exempel där matematiksvårigheter beskrivs i termer av neurologiska brister hos eleverna, och en av de bilder som framträder av matematikläraren är den födde matematikläraren, som från början har bra betyg, och dessutom är en man som antas ha ett större intresse för matematik. Utredningen tänkte sig alltså kunna välja ut födda lärare, med rätt egenskaper, till lärarutbildningen.

Observationsprotokollen och de skriftliga uppgifterna från lärarutbildningen var inte alltid tydliga med vad lärarstudenterna skulle kunna eller göra, framförallt med det som är specifikt för matematikundervisning. Det är en svår balans att både vara tydlig med vad som är god undervisning och samtidigt undvika att ge en normativ mall. Min utgångspunkt är ändå att fler lärarstudenter kan utvecklas om de utmanas att motivera sina val med utgångspunkt i både teoretiska och klassrumsnära kunskaper. I min studie var den teoretiska grunden, både den didaktiska och den ämnesteoretiska, alltför ofta osynlig i de protokoll och uppgifter som ingick. Istället fick lärarstudenterna stort ansvar för att själva välja vad som ska utvecklas, och ibland fick de också i uppdrag att förbättra sig själva, inte bara i undervisningen. Speciellt framträdande var det i de fall då protokollen eller uppgifterna hade nära koppling till politisk styrning.

Något som du vill lyfta fram? Var det t ex något som förvånade dig med resultaten?

När jag gjorde min litteraturöversikt var jag överraskad över hur mycket internationell forskning och kunskap som finns om matematiklärarutbildning och VFU, och hur många likheter som finns oberoende av lärarutbildning och skolsystem. Lärarutbildningen berör många, inte bara lärarstudenter och oss lärarutbildare, utan också VFU-handledare och inte minst skolelever och deras föräldrar. Det är positivt att engagemanget finns, men det gör det också svårt att sortera bland alla olika perspektiv på vad lärarutbildningen faktiskt ska uppnå. I Sverige har nästa reform av lärarutbildningen blivit del av en politisk överenskommelse när den kom att ingå januariavtalet mellan regeringen och samarbetspartierna, och politiska beslut reglerar fler detaljer inom lärarutbildningen jämfört med många andra högskoleutbildningar.  

Utifrån all den forskning jag läst om matematiklärarutbildning var det överraskande hur lite den kunskapen syns i mina undersökningar, framförallt i grunderna för de utredningar och beslut som styr och reglerar lärarutbildningen, men också i den lärarutbildningspraktik som regleras av politiska beslut. Balansen behöver förändras. Istället för att utvecklingen av lärarutbildningen i ökad omfattning styrs politiskt behöver vi som kan något om lärarutbildning i högre grad få uppdraget att ta ställning till utbildningens kunskapsbas.